Meditation bakom styret

”Om du är uttråkad så är det förmodligen du som är tråkig.”

Minns inte vilken låt som sångaren sjöng dessa ord i, men de stämmer nog faktiskt. Uttråkad blir man bara om man inte känner sig stimulerad.
Vems ansvar är det att se till att man känner sig stimulerad, framför allt i en värld som ibland nästan kan vara för stimulerande?
Ledtråd: Det är inte någon sorts elak allmänhet som håller dig fången i det uttråkad tillstånd som du ibland upplever.

Nej det är vi själva. Var och en av oss har ett ansvarar för att faktiskt se till att vi är precis så stimulerade, eller icke-stimulerade, som vi är/vill vara.

Jag skriver ”icke-stimulerade” för att ibland är det ju faktiskt önskvärt att ta en paus från att hålla våra sinnen upptagna. Det är ju hela grejen med meditation till exempel. Och meditation behöver inte vara att man sitter ner på en kudde och andas.
Meditation är mer ett begrepp för att hitta ett flow där man inte reflekterar så mycket, utan bara är.
För vissa kan detta innebära att man tar en promenad ute i det gröna. För andra att man klättrar i berg utan skyddsutrustning (alla har väl sett den fantastiska dokumentären ”Free solo”).

Att meditera kan också vara att sätta sig på motorcykeln och bara dra iväg utan att ha något mål. Man drar på sig mc-kläder från Motorbikers.se och bara drar iväg på bågen. Låter landskapet flyta förbi i periferin och är ett med hojen och asfalten.
Det är frihet det.
Och en form av meditation.

Poängen är i slutändan att känna sig lite friare när man kommer tillbaka. Och faktiskt inte känna sig så uttråkad, utan att ha en acceptans inför att ibland är det bara skönt att inte ha något att göra.
Vi behöver nämligen även vara okej med den känslan.